To die by your side is such a heavenly way to die.

Att duga eller icke duga, det är frågan.

Jag är en människa som tror att vill man något tillräckligt mycket, kan man göra precis vad man vill. The sky's the limit, så länge man verkligen, verkligen vill. Motivation är den absolut största drivkraften för en människa. Motivation förvandlar hopplöshet till hoppfullhet. Och vad vore människan utan hopp?

Under min uppväxt hade jag alltid en stor frihet. Människor i min omgivning ställde aldrig krav. Men utan krav fanns där inte heller några förväntningar. Ingenting förväntades någonsin utav mig. Och just detta har blivit min ständiga kamp; att bevisa att jag kan, för såväl min omgivning som för mig själv.

I synnerhet för mig själv.

När ska jag försonas med vetskapen om att jag mycket väl kan? Oräkneliga huvudhopp, utan eftertanke, in i nya projekt och påstådda drömmar. Viljan att bevisa börjar tar ut sin rätt. Motivationen börjar dala.

Ibland inser jag att livet och nuet är så mycket bättre än ens drömmar. För livet är ialla fall verkligt.

Men bara ibland.

Note to self 2.0

Börja inte jobba på ett företag som utger sig för att värna om sina anställda och värderar hårt arbete, för att sedan inse att verkligheten är betydligt mörkare. Bli sen inte förvånad när samma företag, som förespråkar utveckling och nytänkande, har sina arbetsrutiner ristat i sten. Oföränderligt.

Upptäck för guds skull inte att där finns en fin pojke på grannavdelningen. Och gå aldrig, under några som helst omständigheter, på företagsfesten där det visar sig att han är precis lika rolig som fin.

Plötsligt spelar dubbelmoral och falskspel ingen roll. All you need is love.

Note to self

I've been so blind.

All along, I thought happiness was the stuff of inner peace. Of finding your true self, not finding someone.

I was so wrong.

Hope is tomorrow's veneer over today's disappointment.

Meningslös.

Simple, to the point, and the perfect word to describe myself right now. A big fat fucking failure.

Det känns som att min omgivning ständigt blir besviken på mig. Men det tuffaste är ändå besvikelsen jag känner inför mig själv. All diplomati och viljan att vara alla till lags tär på ens rätta jag. Någonstans på vägen glömde jag mig själv. Jag gillar inte personen jag har kommit till att bli. I will bury her deep in the back, like I did my feelings.

I'm done.

iLife iSee iPhone

Desire is desire wherever you go.

The sun will not bleach it, nor the tide wash it away.

Flickr

Show a little imagination, Mr. Lefroy.

Swifts, on a fine morning in May, flying this way, that way, sailing around at a great hight, perfectly happily.

Vad vore livet utan...

Påfågelfjärilar.

Bästaste vännen.

Kyrkogårdar.

Gröna fält en försommardag i Skottland.

Mitt Skåne.

Blå himmel en vinterdag, precis när man börjat tro att den försvunnit för evigt.

Gnistrande snö.

Cyklar. Gula cyklar är finast.

Via Veritas Vita

Efter att ha lusläst en oerhört inspirerande blogg kände jag mig manad att skriva följande inlägg.

Hur tusan vet man egentligen vad man är ämnad att göra? När föds drömmar om att vilja mer? Och hur långt är man verkligen villig att gå att för att följa den där drömmen?

Under en lång tid stod jag handfallen; Jag har alltid vetat, men med den vetskapen kommer också den bittra verkligheten. Känslan av att vilja, att vilja mer än något annat! Men att ändå inte få. Det tär på tron och tillslut börjar man tvivla på sig själv. En fatal kombination. Inget dödar självförtroende mer än Tvivel.

Och det är just där jag hamnade, som så många andra. Jag klandrar ingen för att man stannar upp här, nöjer sig och accepterar det faktum att Ödet har en annan plan. Detta var dock aldrig ett alternativ för mig, eftersom jag visste att jag aldrig skulle nöja mig. Möjligheten att kunna påverka och bestämma över sitt eget liv får Ödet att ta ett steg tillbaka. Visar Ödet inte vägen får man helt enkelt hitta den själv, eller skapa den.

Och här finner jag mig själv nu. Mitt i allt. Eller precis i början. Men möjligen också i slutet. Just precis, Tvivel. Tvivel genomsyrar mig. Tvivel sänker sig som en dimridå över Tro och Hopp. Tro och Hopp kan på sina sämre dagar därför ta ett avvaktande steg tillbaka och låta Tvivel härska. Tvivel är en diktator och styr kallt med järnhand. Som tur är står Tro och Hopp sällan i skuggan av Tvivel alltför länge. Godhet segrar till slut helt enkelt.

Evigt maktspel. Herregud, jag låter inte Schizofren alls.

Jag finner glädje och lycka i att se andra glädjas. Jag vill kunna bidra till att någons liv har förbättrats. Jag vill leva med vetskapen om att varje dag är en ny utmaning och nya möjligheter. Men framförallt vill jag ge något tillbaka till andra, ett sätt att återbetala alla de gånger andra har gjort något för mig.

Insatserna i detta riskfyllda spel är höga, vilket givetvis betyder att förlusterna är likaså. Förluster betalas med en valuta som kallas Självförtroende.

Men satsar man allt har man också allt att vinna. Inget Tvivel om den saken.

Whatever the mind can conceive and believe, the mind can achieve.

Our study group.

En mystisk man, som vägrade visa sitt ansikte, strök omkring i grupprummet. Mycket märkligt.

Samsung crashed due to iPhone kicking it's sorry ass.

Galet hur barnsligt förtjust man kan bli över nya leksaker egentligen.

I choose love.

Talk is cheap.

Vissa personer har en tendens att frambringa mina absolut sämsta personlighetsdrag. Som tunghäfta. Eller ja, personlighetsdrag är inte riktigt rätt ordval. Snarare egenskap. Det är liksom som att de vibrerar på en nivå jag inte kan interagera tillsammans med. Det känns som att personkemin och förståelsen för varandra är obefintlig. Eller så är det just det vi gör. Förstår varandra alltså. Hmm.

Utanför mitt fönster just nu:

The heart of life.

I'm in a Stockholm state of mind.

Jag hade mina föreställningar och förhoppningar. Men aldrig, aldrig trodde jag att det skulle vara så fantastiskt. Åh.

Taget ifrån Observatorielunden.

I believe in God, only I spell it nature.

Vem är Gud? Och framför allt, vad är Gud? Hur identifieras Gud?

Det är just det som är tjusningen; Gud kan vara och är något alldeles individuellt. Det personliga förhållandet med Gud är fritt att skräddarsy efter eget tycke.

För mig är Gud endast en benämning av något abstrakt, just för att kunna identifiera det gudomliga. Han är himmeln, havet och gräset. Vintern, våren, sommaren och hösten. Han är ljuset från gnistrande stjärnor och doften av milt sommarregn. Men framför allt; Han är tro och hopp.

När vi står maktlösa inför ett vägskäl utan möjlighet att själva påverka, förändra eller förbättra, vänder även ateisten sig till Gud. Så är oftast vår relation till Honom; Han ställer inga krav utan finns där när man så önskar. Och försvinner lika snabbt för att sedan komma tillbaka.

It's always been inside of me and now it's within my reach.

Ny dag. Nytt år. Nytt decennium.

Ny start.

När det nya året traditionellt smälldes in infann sig en, för mig, fullkomligt främmande känsla.

I år kan allt hända. I år är mitt år.

Endless possibilities.

Extas!

Just det. Idag kan jag med handen på hjärtat säga; 1 år äldre och definitivt visare!

Let there be light.

Now that I have caught sight of glory, I know enough to believe.

Jag har upplevt sann skönhet. Den sorten som tar andan ur en. När tiden stannar, allting faller på plats. Plötsligt ser man. Allting bara stämmer. Man blir ett med naturen för ett kort ögonblick, men det räcker. För under det ögonblicket blir allting kristallklart. Inget annat existerar än vägen, sanningen och livet. När dessa sällsynta, magiska ögonblick väl inträffar kan man inte annat än tro. Och hoppas.

Oförglömligt.

Dear Santa,

I wish for butterflies in my belly and legs turned into jelly. I wish for forzen hearts to melt. I wish that every child will be happy, if only for one day. I wish that no one feels lonely. I wish I could share my hope to he who feels hopeless. I wish for those who feel lost to be found.

I have been very good this year Santa.

Jag vill nått mer än leva småstadsliv.

Plötsligt slog det mig; Det finns ingen annanstans i världen jag skulle vilja vara just nu, än precis här. Livet är fint. Jag är lycklig, mycket lycklig. Något jag alltför sällan är i vardagen. Det här med att leva i nuet och inte längta bort sitt liv är numera min livsfilosofi.

Utanför mitt fönster dansar stjärnhimeln över gnistrande snö. Det är verkligen förtrollande. Magiskt. Ibland önskar jag att sommaren låg mig närmare hjärtat men när man skådar kvällar som just ikväll, kan man inte annat än hänföras av vinterns magi. Nog har jag en barnasjäl, men juletid kommer alltid vara det allra vackraste för mig.

I'm leavin on a jet plane. Don't know when I'll be back again.

Väskan är pakad, pengar är växlade och passet finns i tryggt förvar. Mot landet jag önskar att jag kunde besöka oftare. Jag saknar alla fantastiska människor.

Särskilt en.

I wonder how much it would take to buy a soap bubble, if there were only one in the world.

GeekAByte

Min nätta lilla 80 gigare klonas och ska därefter bytas ut mot en betydligt kraftfullare disk. As we speak. Har även lagt vantarna (Bokstavligen! Praise the Lord, vintern och minusgraderna är här!) på Sno Leopard som ska få ersätta Tiger, som numera närmast kan likna en fossil från stenåldern. Vi snackar extrem jävla helrenovering.

Gaah, älskar att få utlopp för mina töntfetisher.

Stinas passion in life is magic leaves.

I had a destiny since the day I was born.

Idag är en sådan dag då man älskar livet oändligt mycket och alla människor i det. Jag älskar personer som ger en bit av sig själva för andras livslycka. Jag älskar livet för att just jag har privilegiet att ha dessa personer nära. Mycket nära.

"Go confidently in the direction of your dreams. Live the life you've imagined."

Klyschigare citat får man leta efter. Det innehåller en massa ord jag älskar att hata. Men idag älskar jag att älska. Dessutom harmonierar den löjligt bra med min sinnesstämning just nu. Jag gillar't liksom.

Delirium

Kvällen har gått i nostalgins tecken.

Käraste M bjuder ofta (tack och lov!) på festmåltider. De få gånger då mitt kök vanhelgats har jag enbart lyckats åstadkomma röra. Mina kulinariska färdigheter lyser nämligen med sin frånvaro. Konsten att omsätta recept i praktisk handling är en hel vetenskap, en omöjlig sådan. Något som M dessvärre har fått erfara både en och två gånger. Det ända jag hittills oklanderligt kunnat bemästra är havets läckerheter. Ja, alltså; konservöppnare, fiskbullar, micro. You do the math. Denna patetiska ursäkt för mat skulle jag dock aldrig utsätta M för. Lite värdighet för tusan.

Som grädde på moset hölls en filmvisning i sann Blu Ray-anda - Skönheten och Odjuret på klassisk VHS, cirka 1991. Samma välbekanta och magiska känslor som jag kände för 10 år sedan, återupplevdes. Hoppas aldrig de försvinner. Hoppas aldrig jag blir tvungen att växa upp och faktiskt börja ta livet på allvar. Drömvärlden är och förblir min verklighet. Naiv? Not likely. Psykotisk? Most likely.

But I'm only human.

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest."

Herren svarade: "Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig."

It's the itty bitty things that makes life oh so magical.

Jag är mitt lyckligaste! Pepparkaksfil! Nej, lycklig är en kraftig underdrift. Euforisk! Sweet lord.

Pepparkaksfil måtte vara Hans magiska bot mot julbitterhet. Eller i alla fall uppåttjack för oss frukostslentrianer.

It's what you do that defines you, but it's your taste in music that tells the story of the person you want to be.

Jag vill känna dig. Jag vill veta vem du är och hur du har formats. Dina dalar och toppar. Men mest av allt vill jag veta vilken låt du lyssnar på just nu och hur den förtrollar dina sinnen.

Hans blick säger att även han vill känna mig.
Ögonen vittnar om hans saga.
Sagan är endast hans att berätta.

A new personality to match my new haircolor

Vem är jag? Livrädd för förändringar! Rutiner, traditioner och vanor är tryggt.
Men ack så ostimulerande.

Tydligen skrattar jag faran rakt i ansiktet; Min förr så välplacerade soffa står numera på betydligt mer otippade koordinater och Abba-fiskbullarna har ersatts av någon budgetvariant från Netto. Dessutom har blondin blivit brunett. Och det som är mest skrämmande, I kinda like it! Ha ha ha!

There is all this greatness around me but it stops at my skin.

The elusive shadow was my soul

She always seems so happy in a crowd
Whose eyes can be so private and so proud
No one's allowed to see them when they cry.

She may not be what she may seem
Inside her shell.

Sa jag att Mathilda är fin? Oerhört fin.

To know who you are, you are much more than you ever imagined.

Om du bara visste hur tacksam jag är över att ha dig i mitt liv.
Stort grattis finaste M och J till era framgångar, ni är värda allt gott!

Like the loss of sunlight

Vissa människor skakar ens inre grund varefter du aldrig förblir densamma igen.
Han hade det vackraste utav inre. Så försynt och ödmjuk. Så djup och intelligent. Så missförstådd.

Escapism

I want to change the world, so I get up every morning and look in the mirror. That one in the mirror has her doubts sometimes. So I am tender with her. Every morning I touch the mirror and whisper; Oh, friend, I hear a dance. Will you be my partner? Come.